Dutch Baroque Era Painter, 1659-1722 Dutch painter and draughtsman. He was apprenticed to the portrait painter Cornelis Picolet (1626-79) from 1668 to 1670 and then from c.1671 to 1676 to Eglon van der Neer in Rotterdam. From 1676 van der Werff produced small portraits and genre paintings as an independent master; the Cook and Hunter at a Window (1678; New York, priv. col.; see Gaethgens, no. 2) and Man and Woman Seated at a Table (1678; St Petersburg, Hermitage) perpetuate the thematic and stylistic traditions of Gerrit Dou, Gabriel Metsu, Frans van Mieris and Gerard ter Borch (ii) but are distinguished by their greater elegance and richness of costume and interior. Van der Werff's portraits date mainly from the years 1680-95 (e.g. Two Children with a Guinea-pig and a Kitten (1681; London, Buckingham Pal., Royal Col.)). The motif of children with animals recalls van der Neer, while the careful depiction of fabrics recalls the Leiden school of 'Fine' painters. His Portrait of a Man in a Quilted Gown (1685; London, N.G.) resembles compositions by Caspar Netscher and Nicolaes Maes: a figure leaning against a balustrade, before a landscape. Van der Werff's work is, however, more elegant, in part because of the depiction of fabrics  Related Paintings of Adriaen van der werff :. | A nymph dancing before a shepherd playing a flute. | Sarah presenting Hagar to Abraham. | Portrait of Anna Maria Luisa de' Medici, Electress Palatine | Shepherd and Shepherdess | Flora with Putti Strewing Flowers |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Luis Eugenio Melendez
(Naples, 1716-Madrid, 1780) was a Spanish painter. Although he received little acclaim during his lifetime and died in poverty, Melendez is recognized today as the greatest Spanish still-life painter of the 18th century. His mastery of composition and light, and his remarkable ability to convey the volume and texture of individual objects enabled him to transform the most mundane of kitchen fare into powerful images. Luis Egidio Melendez de Rivera Durazo y Santo Padre was born in Naples in 1716. His father, Francisco Melendez de Rivera Diaz (1682- after 1758), was a miniaturist painter from Oviedo who had moved to Madrid with his older brother, the portrait painter Miguel Jacinto Melendez (1679-1734) in pursuit of artistic instruction. Whereas Miguel remained in Madrid to study and became a painter in the court of Philip V, Francisco left for Italy in 1699 to seek greater artistic exposure. Francisco took a special interest in visiting the Italian academies and settled in Naples where he married Maria Josefa Durazo y Santo Padre Barrille. Luis was a year old when his father, who had been a soldier in a Spanish garrison and lived abroad for almost two decades, returned to Madrid with the family. Luis Egidio, his brother Jose Agusten, and Ana, one of his sisters, began their careers under the tutelage of their father, who was appointed the King's Painter of Miniatures in 1725. After several years, in his words: painting royal portraits in jewels and bracelets to serve as gifts for envoys and ambassadors, he entered the workshop of Louis Michel van Loo (1707-1771), a Frenchman who had been made royal painter of Philip V of Spain.
James Joseph Jacques Tissot
James Jacques Joseph Tissot (15 October 1836 - 8 August 1902) was a French painter, who spent much of his career in Britain. Tissot was born in Nantes, France. In about 1856, he began study at the École des Beaux-Arts in Paris under Hippolyte Flandrin and Lamothe, and became friendly with Edgar Degas and James Abbott McNeill Whistler. Tissot exhibited in the Paris Salon for the first time in 1859, two portraits of women and three scenes in medieval dress from Faust. The latter show the influence of the Belgian painter Henri Leys (Jan August Hendrik Leys), whom he had met in Antwerp in 1859. In the mid-1860s, however, Tissot began to concentrate on depicting women, often although not always shown in modern dress. Like contemporaries such as Alfred Stevens and Claude Monet, Tissot also explored japonisme, including Japanese objects and costumes in his pictures. A portrait of Tissot by Degas from these years (Metropolitan Museum of Art, New York) shows him with a Japanese screen hanging on the wall.